Jag känner mig vilse. Allt är en enda röra uppe i skallen och jag får ingen ordning på tankarna och känslorna. Jag har varit nykter i 10 dagar nu. Humöret går upp och ner,det blir väl stabilare om några dagar. Jag tar som ni läser mina återfall då och då,och jag ser ett mönster varför jag faller tillbaka och börjar dricka igen. Mellan återfallen så känner jag inget sug eller någon lust för att dricka,jag älskar att vara nykter för jag vet hur bra allt kan bli då. Men jag vet när återfallen riskerar att ske. Jag har nämligen en pojkvän som gillar att ta " 1 öl " när han är ledig från jobbet. Han kan arbeta flera dagar i rad och sen vill han koppla av med alkohol och kanske en god middag,och helst av allt tillsammans med mig varje gång. Jag vet hur det riskerar att bli och brukar tala om för honom att han kan bjuda någon annan och jag kan åka hem till mig,men han vill alltid att jag ska vara med även om han kanske bjuder fler personer. Jag brukar vilja hålla mig undan när han ska vara ledig eftersom jag vet att det alltid blir för mycket alkohol för honom,och sen håller han mig vaken hela natten.
Jag mår fruktansvärt dåligt av alkoholen och när den är på väg ur systemet,så bara genom att tänka på det så håller jag mig undan alkoholen. Men min kille vill gärna att vi umgås när han är ledig och kan bokstavligen tvinga mig att vara hos honom. Det har förekommit att jag varit hos han fast han varit full och jobbig,och ändå inte börjat dricka själv men de flesta gångerna så har jag börjat dricka till slut för att stå ut. Senast jag drack så drack jag i tre dagar. När jag sätter igång så dricker jag tills det inte finns någonting mer att dricka. Jag kan stjäla andras alkohol och kan göra av med mina sista pengar på alkohol,bara jag får i mig nått som stabiliserar. Sen när det inte finns varken alkohol eller pengar kvar,då finns det inte heller något annat val än att bli nykter och det är också då som jag vet hur dåligt jag kommer att börja må. Det är en helvetes resa varje gång för mig. Jag får skakningar,ett tryck för brösten som skapas av den vidriga ångest jag känner,underliga drömmar,störd sömn och svettningar. Det håller i sig i ungefär tre dagar och sen blir det bättre fysiskt,men psykiskt blir det värre. Irritation och andra känslor kommer efteråt,det blir som en berg-och dalbana och det är skitjobbigt. Det är skitjobbigt nu.
Kommentera