Dag 11 i min nykterhet sen mitt återfall. Igår kändes det dåligt men idag har jag känt mig mer stabil och tänkt positiva tankar,jag har också skrattat lite. Det som känns så bra är att jag inte har något ångesttryck i bröstkorgen. Jag försöker att inte stressa för då kan det sätta igång tankar om att ta en sup. Jag är hemma hos min pojkvän nu,men han är på sitt jobb,och jag vet att det finns en flaska jägermeister och några öl i kylskåpet. Det känns dock inte det minsta lockande att dricka. Jag tänker bara på vad som händer med mig psykiskt och det motiverar mig att hålla mig undan alkoholen. Jag vet också att det blir bråk när min pojkvän kommer hem,om jag skulle ta från hans alkohol. Han är fortfarande i det stadiet att han kan bli ledsen om någon alkohol skulle råka rinna ut eller om en flaska skulle gå sönder. Man kan säga att jag ligger ett steg före honom för jag har fått hjälp en gång när jag var på behandlingshem,jag har inte haft samma tänk sen jag kom därifrån i mitten av januari 2015.
Min pojkvän vill att vi ska åka på en kryssning till Riga om 12 dagar. Jag har sagt att jag gärna åker men funderar samtidigt hur smart det är av mig att göra det. Jag kan festa nyktert beroende på sällskapet men jag tror att det kanske är för tidigt för mig att befinna mig i extrema miljöer där alkoholen flödar,för det gör det verkligen på kryssningsresor. Min kille vet att jag inte vill dricka alkohol överhuvudtaget och han är mycket medveten om hur jag blir för det mesta,att det kan spåra ur totalt och att jag mår fruktansvärt när alkoholen ska ur kroppen. Jag tror inte att han skulle säga någonting om jag inte drack alkohol,bara jag inte kommenterar hans drickande. Vi får se hur det blir med den resan.
Nu ska jag se om det går något bra på TV.
Kram till alla som kämpar där ute. Kom ihåg: En dag i taget. En sak i taget. Det viktigaste först.
