Jag började dricka ganska sent,jag var 17 år när jag smakade alkohol för första gången och jag minns den kvällen då det hände. Jag hade börjat träffa en kille (T),en kille som senare skulle komma att bli min första pojkvän,och vi var ute och åkte runt i hans bil. Han hade några öl i bilen och jag frågade om jag fick en. Ja du kan ta en,sa han. Jag föll direkt för alkoholens rus,det var ju härligt att bli sådär avslappnad i både hjärna och kropp. Jag kunde inte dricka bara en öl utan tjatade om jag kunde få en till och en till. Jag minns att han blev ganska irriterad och sa att om jag tjatar en gång till så kommer han att kasta bort de öl som är kvar,för han tyckte att jag var tillräckligt berusad. Jag minns att jag blev så full den kvällen att han fick bära upp mig till mitt sovrum hemma hos mamma.
Dagen efter så skämdes jag. Jag skämdes över att jag hade blivit så full att jag inte kunde gå och att jag hade blivit så full inför en kille som jag just hade börjat träffa. Men han ville som tur var fortsätta träffa mig.
Jag drack inte ofta när jag var i tonåren. Det kunde vara någon fest ibland men det hände mycket sällan. Jag gick gymnasiet och gjorde andra saker på min fritid. Jag minns dock två andra händelser i tonåren när jag drack och blev för full. Det var dagen innan min 18-årsdag och jag hade blivit tillsammans med T. Han och jag var hos en kompis till honom som fyllde år. Kvällen började bra,vi drack alkohol och det var trevlig stämning. Jag blev för full under kvällen och hånglade med min pojkväns kompis. Efter att T hade konfronterat oss,så blev jag så upprörd att jag skulle hoppa ut genom balkongen men blev stoppad av hans vänner. Efter händelsen så åkte jag och T hem till honom. Dagen efter vaknade jag med ångest över vad jag hade ställt till med. Jag hade några minnesluckor och skämdes att jag gjort detta mot min pojkvän,jag hade ju aldrig gjort det i nyktert tillstånd. Vårat förhållande var aldrig densamma efter den händelsen,jag tror att det också berodde på att jag (i mitt onyktra tillstånd) hade talat om för hans kompis att den händelsen skulle förbli våran hemlighet - att T aldrig behöver få veta nått och T hörde när jag sa det.
Jag tog studenten när jag var 19 år. Studenten ska ju vara den dagen man ska komma ihåg med glädje,ett glatt minne för livet,men för mig var det inte en speciellt lycklig dag. Visst,jag var glad att skolan äntligen var klar och jag kunde börja söka arbete,men det var det enda. Jag gick omvårdnadspogrammet och blev alltså undersköterska efter gymnasiet. Jag var ganska ensam på skolan under hela gymnasietiden,det fanns två-tre stycken som jag brukade umgås med men annars så höll jag mig för mig själv. Mina bästa vänner på den tiden gick gymnasiet på andra orter,men under min student så kom de till min ort. Under kvällen så var det tänkt att alla som tog studenten skulle samlas ett visst klockslag och ha en stor fest tillsammans,och signera varandras studentmössor. Jag hade ingen lust att umgås med människor som jag annars inte hade pratat med under gymnasietiden,så jag var istället på fest med folk som gick första eller andra året. Jag kände ändå en viss ledsamhet över att nästan alla andra var på den stora festen men att jag inte var det,så jag söp bort min kväll totalt. Jag slocknade på toaletten hemma hos en bekant,stupfull och ledsen.
Kommentera