När jag skulle logga in på min blogg så såg jag på startsidan på blogg.se om en tjej som har en blogg där hon skriver om sin kamp mot bröstcancer. Jag var tvungen att kika in där och det var det bästa jag gjort idag. http://lindajanssons.com/ Såna typer som jag måste få ett uppvaknande. Jag fick mitt riktiga uppvaknande för sju dagar sen när det var ett nytt helvete på grund av mitt missbruk. Det har hänt mycket hemskt under min missbrukstid men ingenting har på riktigt lyckats få mig att sluta helt. Det som hände för sju dagar sen fick mig dock att inse att jag håller på att falla tillbaka till det mest extrema beteendet som jag hade innan jag hamnade på behandlingshem,och dit vill jag inte igen. Jag kände att jag kommer förlora allt som känslomässigt betyder någonting för mig och det vill jag inte. Men det handlar också om mitt liv,leva eller dö. Missbrukare dör som flugor,en efter en. Det kan ta olika lång tid men alla som missbrukar kommer dö missbruksdöden om man inte får hjälp eller klarar av att sluta på egen hand (vilket jag tror få lyckas med).
Även om man nått sin punkt,fått sitt riktiga uppvaknande,så behöver man ändå påminnas varje dag om hur skört livet är och att man ska vara tacksam för att man lever. Jag är tacksam för att jag lever idag,väldigt tacksam,och ännu mer tacksam blir jag när jag läser bloggar som Lindas. Missbrukare är vana att vara jävligt otacksamma människor som tar livet för givet,men vi är inte så egentligen. Egentligen är vi tacksamma för mycket och glada för att vi fortfarande lever,men när vi är väldigt inne i vårat missbruk så blir vi egoistiska och likgiltiga. Jag tar en dag i taget och klappar mig själv på axeln för varje dag som jag varit nykter. En dag i taget är vad som gäller just nu.
Kommentera